Hfrxdjt

Full resolution (TIFF)<< prev. page << föreg. sida <<>> nästa sida >> next page >>(diff)(history)(skillnad)(historik)<< prev. page << föreg. sida <<>> nästa sida >> next page >>

		Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 1037-1038 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Nilsson, Georg Alfred
- Nilsson, Nils Martin Persson
- Nilsson, K. G. Ossian, författare. Se Ossian-Nilsson
- Nilsson, Josef Petrus
- Nilsson-Ehle, Nils Herman
- Nilssonia
- Nils Stensson. Se Natt och Dag 4
- Nilssön, Jens, norsk biskop. Se Jens Nilssön
- Nils Turesson. Se Bielke 2
- Nilus
- Nilödlan, zool. Se Varnödlorna
- Nimach, stad. Se Neemuch
- Nimbark, bot. Se Azadirachta
- Nimbschen, klostergods. Se Grimma. sp. 315
- Nimbus
- Nimègue [nimä'g], frans namnet på Nijmegen (se d. o.)
- Nimes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!

Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)

Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)

biträdt "departementalkommittén" med uppgörande af

förslag till anordnande af lokaler för de enligt

kommitterades förslag ändrade departementen (1912).

I.G.C.


Nilsson, Nils Martin Persson, klassisk filolog,

f. 12 juli 1874 i Stoby, Kristianstads län, blef

filos. kandidat i Lund 1895, filos. licentiat,

filos. doktor och docent i grekiska språket och

litteraturen i Lund 1900 och professor i klassisk

fornkunskap och antikens historia där 1909. Han har

företagit studieresor till Tyskland 1897-98, till

Italien, Grekland, Mindre Asien, Syrien 1901, 1905,

1907. Bland hans många skrifter må nämnas Griechische

feste (1906), Timbres amphoriques de Lindos (1909)

och Primitiv religion (1908; öfv. till ty. och da.).


Nilsson, K. G. Ossian, författare. Se

Ossian-Nilsson.


Nilsson, Josef Petrus, politiker, f. 19 mars

1876 i Nyköping, var arbetare å Luth och Roséns,

L. M. Ericssons och Separators verkstäder 1892-1902

och tog under den tiden initiativ till organiserande

af de icke-socialistiske arbetarna, Svenska

arbetarförbundet. Utsedd 1902 till förbundets

sekreterare, egnade han sig de följande åren

uteslutande åt ledningen däraf och ådagalade därunder

stor energi och stridbarhet. Från socialistiskt håll

ådrog han sig mycken förbittring, men åtnjöt äfven på

flera liberala håll föga sympati, hvilket gjorde, att

hans uppställande som liberal riksdagsmannakandidat

hösten 1905 mötte bestämdt motstånd från liberalt

håll och föranledde, att han besegrades af

socialdemokraten E. Blomberg. Från ledningen af

Svenska arbetarförbundet och utgifvarskapet af dess

organ, "Arbetaretidningen", afgick N. 1908 och är

sedan 1910 anställd i Allmänna valmansförbundets

tjänst, f. n. som afdelningssekreterare. Han har

hållit ett antal föredrag i arbetarfrågan och utgett

Storstrejken 1909 och lärdomar af densamma (1909).

T-s.


Nilsson-Ehle, Nils Herman, botanist, f. 12 febr. 1873

i Skurup, blef filos. doktor i Lund och docent

i botanik där 1909 och förestod en professur i

botanik 1910-11. N. deltog som botanist i Stadlings

Andrée-efterforskningsexpedition till Sibirien

1898 och är sedan 1900 tjänsteman vid Sveriges

utsädesförening i Svalöf och ledare af hafre- och

hveteförädlingen där. Han har egnat grundliga

undersökningar åt hafrens och hvetets odling,

egenskaper och variationer samt hybridiseringslagarna

och mendelismen i dess tillämpning på sädessorterna,

öfver dessa ämnen har han författat flera skrifter

(däraf ett trettiotal uppsatser i "Sveriges

utsädesförenings tidskrift" 1901-12). Särskildt må

framhållas Om lifstyper och individuell variation

(1907), Einige ergebnisse von kreuzungen bei

hafer und weizen (1908), Kreuzungsuntersuchungen

an hafer und weizen (I, 1909, gradualafh.; II,

1911), Mendelisme et acclimatation (1911), Ueber

fälle spontanen wegfallens eines hemmungsfaktors

beim hafer (s. å.), Ueber erbliche variationen der

chlorophylleigenschaft bei den getreidearten (1913)

m. m. - N. har företagit flera studieresor till de

mellaneuropeiska länderna. Han erhöll, men afböjde

1909 en kallelse till professor i växtförädling vid

landtbruksakademien i Tetschen, blef 1911 medlem af

den permanenta internationella

kommissionen för ärftlighetskongresser och fick 1913

af rumänska regeringen i uppdrag att som sakkunnig

biträda vid organisationen af växtförädlingen i

Rumänien. N. blef led. af Landtbruksakad. 1912.

C. Lmn.


Nilssonia Brongniart, paleobot., ett af den

franske botanisten Ad. Brongniart efter den svenske

naturforskaren Sven Nilsson (se denne) uppkalladt

fossilt cykadofytsläkte, hvaraf lämningar först

uppdagats i sandstenen vid Hör i Skåne. Blommorna

äro ännu ofullständigt kända, och släktet är

grundadt enbart på bladens beskaffenhet. Dessa äro

vanligen tämligen smala och jämbreda, högst några

cm. breda, hos somliga arter ända till l/2 meter

långa, stundom hela, men oftast mer eller mindre

regelbundet flikade. Flikarna äro fästa med hela

sin bas på öfversidan af rachis, deras sinsemellan

parallella nerver utgå nästan rätvinkligt från

denna och äro nästan alltid ogrenade, fina,

nedsänkta i fåror. Bladparenkymet är stundom,

såsom hos den vid Hör vanliga N. brevis, uppdrifvet

i rynkor. Släktet är kändt hufvudsakligen från

rätiska lager och juralager, men har på Sachalin och

i Japan fortlefvat ännu under den tertiära tiden.

A. G. N.


Nils Stensson. Se Natt och Dag 4.


Nilsson, Jens, norsk biskop. Se Jens Nilsson.


Nils Turesson. Se Bielke 2.


Nilus (grek. Neilos), två helgon. 1) N. d. ä.,

f. omkr. 430, en förnäm man, som bl. a. varit

stadsprefekt i Konstantinopel och sedan drog sig

undan till Sinaihalfön. Hans skrifter finnas i Migne,

"Patrologia græca", bd 79. - 2) N. d. y., f. 910 i

Rossano, d. 1005, var munk, eremit och grundläggare

af det ryktbara Grottaferrataklostret i Kalabrien.


Nilödlan, zool. Se Varnödlorna.


Nimach, stad. Se Neemuch.


Nimbark, bot. Se Azadirachta.


Nimbschen, klostergods. Se Grimma, sp. 315.


Nimbus (lat., moln, sky), regnmoln (äfven

benämndt cirro-cumulo-stratus; se Moln); strålkrans,

helgonsken, gloria (se d. o.); glans, höghetsskimmer ;

falskt skimmer.


Nimègue [nimä’g], franska namnet på Nijmegen

(se d. o.).


Nîmes [nlm], hufvudstad i franska dep. Gard

(Languedoc), vid södra sluttningen af en kulle

och vid Lyon-järnvägen. 80,437 inv. (1911), hvaraf

omkr. 1/4 reformerta. Den egentliga staden är mycket

gammal och därför trångt bebyggd; mera regelbundna

äro förstäderna, som äro skilda från den egentliga

staden genom bulevarder, som efterträdt de forna

vallarna. Märkligare nyare byggnader äro katedralen

S:t Castor (i dels romansk, dels gotisk stil),

S:t Paulskyrkan (i romansk stil, byggd 1840-50) och

de gotiska kyrkorna S:t Baudile och S:te Félicité

et Perpétue samt justitiepalatset, de båda senare

belägna vid esplanaden, som prydes af en vacker

springbrunn, med statyer af Pradier. Staden är

säte för en biskop, ett reformert konsistorium

och en appellationsdomstol samt har bl. a. ett

lycée, ett katolskt präst-, ett lärar- och ett

lärarinneseminarium, konstskola, stadsbibliotek (med

80,000 bd) samt konst- och antikvitetsmuseum. N. har

betydande industri. Företrädesvis tillverkas sysilke,

möbeltyg, mattor, dukar, schalar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>